Jag skulle vilja skriva några rader om min vän Lasse Olsson som tragiskt gick bort den 18 augusti.
Som nyinflyttade i Stockholm blev han och Rakel omedelbart våra nära vänner. Vi älskade deras sköna, radikala inställning till livet. Det gällde att leva fullt ut! Ungefär som när de bad mig lösa deras vision om en Maldiverna-inspirerad sänghimmel genom att binda samman fyra rejäla bambustockar och hissa upp dem i taket ovanför deras gigantiska säng!) Varför inte?
Han var nog den mest generösa person jag träffat. Han har funnits där för mig både i tider av nöd och när han tyckte att jag behövde lite extra guldkant på tillvaron. Jag minns exempelvis när han för tio år sedan absolut ville utöka min skrala student-bröllopsdagsbudget (rejält!). Jag tror min kära hustru fick nypa sig i armen upprepade gånger under kvällen när hon lotsades mellan fina restauranger och sedan fick tillbringa en natt på hotell på Strandvägen med champagne och jordgubbar etc. (Jag minns inte hur jag lyckades slingra mig ur hennes frågor om den ekonomiska hållbarheten i detta utan att röja vem som var boven i dramat!) För mig personifierar han vad Paulus i Rom 12:8 kallar ”gåvan att frikostigt dela med sig”!
Troligtvis var han många gånger den enda kristna människan som satt sin fot i alla de möjliga och omöjliga miljöer man hamnar i som bokare och turnéarrangör för några av världens stora artister. Ingen av oss vet hur mycket Lasse har betytt för dessa (ofta trasiga och sökande) människor. Gud vet att han ville vara ett ljus i dessa miljöer.
Vi ber och står tillsammans i sorgen med hans nära och kära!
Rotad i hoppet om att döden är besegrad säger jag: Vi ses igen, Lasse! I love you!
