Små, enkla kärleksgärningar

Många gånger känner vi oss otillräckliga, överväldigade, desillusionerade och paralyserade när vi konkret står inför fattigdomen, orättvisan och lidandet i världen. Vad spelar det för roll om jag försöker göra någonting litet? Vi känner att det behövs så mycket mer än vad vi kan ge – djupgående andlig förändring, politiska reformer, nya arbeten, kreativa företagsprojekt osv.osv. För många av oss gör denna komplexa problematik oss förlamade och passiva. När jag bad och mediterade över detta idag gick mina tankar tillbaka på Jesu klassiska tal om ”fåren och getterna” i Matteusevangeliet 25. Det som idag slog mig idag var inte så mycket det oerhört revolutionerande påståendet att den som betjänar ”dessa mina minsta” i själva verket betjänar Jesus själv. Att vi möter Jesu blick i de fattigas ögon. Det som slog mig idag var vilken typ av gärningar Jesus hyllade i sina trogna efterföljare. Det Jesus lyfter fram här är i själva verket små, enkla (till synes obetydliga) kärleksgärningar: att ge en bit mat och dryck, att ta emot främlingen (invandraren/flyktingen) och att besöka de sjuka och kriminella. Även om Gudsrikesvisionen sannerligen inkluderar en fullständig förvandling av samhället (Kosmos!) och människans tillvaro (!), är det i denna text de små enkla medmänskliga handlingarna som uttrycker delaktigheten i Kristi lidande och sann andlig tillbedjan. Kanske handlar dessa (frustrerande otillräckliga) gärningar djupast sett om vår kallelse att lära känna Kristus och att formas efter hans bild. Kanske tjänar till och med detta möte med min egen otillräcklighet Guds stora Plan att en gång ”bli allt i alla”. (1 Korintierbrevet 15:28)

/Andreaz