Fasteblogg: Självrannsakan

”Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad. Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun. Han blev fängslad och dömd och fördes bort,men vem ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från de levandes land, straffad för sitt folks brott. Han fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland gärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun.”

(Jes 53:3-9)

En del av oss har svårt med långfredagen. Varför stanna upp vid lidandet, ondskan, tortyren och dödandet? Visst kan det vara svårt att se de grymma tortyrscenerna i Jesus i Mel Gibsons film ”The Passion”. Man vill liksom ”vända sig bort” (v. 3)  från det oskyldiga lidande. Vi orkar inte ta in det så vi blundar för det. Passionsberättelsen tvingar oss gå i närkamp med ondskan – eller synden som bibeln kallar det. Det hjälper inte att titta bort – ondskan, synden och orättvisan är dessvärre allt för verklig. Detta gäller inte bara i berättelsen om Jesu lidande och död utan också i världen idag. Guds väg att bekämpa ondskan, synden och orättvisorna i världen är inte förnekelse. Gud fördömer och dömer världens ondska I Kristus.

Men vems synd drev Jesus till korset? Vem av oss är utan skuld? Jesus säger ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. (Matt 25:40) Synden, ondskan och egoismen i människans hjärta försvinner inte genom att projiceras till ”den andre”, fienden eller orättfärdiga strukturer. Ingen av oss kan friskrivas från ansvaret för Jesu lidande och död. Det var våra synder han bar. ”Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder”. 

Andreaz