Fasteblogg: Reflektion

”Kvinnorna som hade kommit från Galileen tillsammans med Jesus följde med och såg graven och hur hans kropp lades där. När de hade återvänt hem gjorde de i ordning välluktande kryddor och oljor, och sabbaten tillbringade de efter lagens bud i stillhet.”

(Luk 23:55-56)

Under påskdagen står världen still. Gud vilar på den sjunde dagen. Jesus har lämnat de levandes land – ”nederstigen till dödsriket”. För oss idag ges en helt nödvändig vilodag då vi kallas att stanna upp och reflektera över innebörden i Jesu död. Vi behöver rum för eftertanke. Vi behöver sabbatsrytmen. Peter Halldorf skriver: ”Vi behöver vara närvarande i påskaftonens frånvaro. Meditationen över Jesu död hör till det kristna livets viktigaste andliga övningar. Kyrkan ger oss en särskild dag för den, en underbar och förfärande lördag. Om vi inte försöker ta in det otroliga som skett i och med  Jesu död, innebörden av att han är utestängd från livet och förkastad av sin Fader, får vi svårt att förstå frälsningens radikalitet och absoluta nödvändighet.

Går det att förstå innebörden i Jesu död på ett sådant sätt att vi kan presentera en vattentät teologisk ”försoningssyn”? Knappast. Är det möjligt att få en fördjupad insikt och uppskattning av detta mysterium genom bön , meditation och studium av Bibelordet. Absolut. Jesu kors – tortyrredskap, skandal,  dårskap, stötesten, försoningsoffer, nådastol, kärleksbevis, segertecken… Vi behöver stå stilla inför Korset, inte primärt för att bli klokare utan för att utsättas för den kraft som förvandlar våra liv. Vi talar om en förvandling som inte innebär ett tillägg till våra nuvarande liv. Vi talar om att möta vår egen död.  ”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.” (2 Kor 5:14-15)

Andreaz