Fasteblogg: Åminnelse

”När stunden var inne lade han sig till bords tillsammans med apostlarna. Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar. Jag säger er: jag kommer inte att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.” Man räckte honom en bägare, och han tackade Gud och sade: ”Ta detta och dela det mellan er. Jag säger er: från denna stund skall jag inte dricka av det som vinstocken ger förrän Guds rike har kommit.” Sedan tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig.” Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för er.”

(Luk 22:14-20)

Jesus sade ”Gör detta till minne av mig.” Detta att ”minnas” Jesu död och uppståndelse – åminnelsen – innebär mer än att komma ihåg en händelse i det förgångna. När vi firar de kristna högtiderna eller söndagens nattvard handlar det djupast sett om att i nuet medvetandegöra min egen plats i den bibliska historien. Vi tolkar våra liv i ljuset av vad Gud har gjort. Genom  att leva i åminnelsen fördjupas och bottnar vi i vår kristen identitet. Min Gud är den Gud som befriade Israels barn ur Egypten. Min Gud är den Gud som kom till oss i Kristus för att lida, dö och uppstå för världens liv. Genom åminnelsen tappar vi distansen till vår kristna tro. Befrielsen ur slaveriet, korsets verklighet och Jesu uppståndelse blir närvarande i mitt liv idag. Jag möter Gud ansikte mot ansikte.

Andreaz